PMS är något ungefär 90 procent av alla livmoderbärare runt om i världen lider av. 5 procent av dessa har den svårare varianten PMDS. I år tillägnar man för första gången PMS och PMDS en egen dag. Initiativet är taget av PMS-förbundet med komikern och journalisten Karin Adelsköld i spetsen.
Ska det verkligen behövas en egen dag för detta kan man tycka? Ja, det behövs när det fortfarande inte finns tillräckligt med hjälp att få och vården inte hänger med. Jag själv brottas med mörker varje månad och häftiga humörsvängningar som inte gynnar mig vare sig i vardags- eller arbetslivet. När ångesten och oron kryper sig på och jag är rädd att göra något jag kommer att ångra, eller inte prestera i den utsträckning jag vill eller borde.
Den vanligaste behandlingen är antidepressiva som är speciellt framtaget för PMS-symptom och även vissa p-piller rekommenderas. Jag har valt att inte behandla med något av dessa läkemedel på grund av biverkningar utan tittar mer på alternativa metoder. Att lyssna på mig själv mer och ta allt i ett lugnare tempo brukar också hjälpa. Att inte pressa mig för hårt och vara öppen med min omgivning i hur jag mår.
Har man PMS, PMDS eller är anhörig finns flera nätverk att gå med i. På PMS-förbundets hemsida finns mer information och i den slutna Facebookgruppen Vi som lever med PMS och PMDS hittar man andra i samma situation. Även anhöriga är välkomna här. Gemenskapen i den gruppen har gett mig förståelse och en stor portion humor. För hur ska man annars hantera att hormonerna lever rövare i kroppen två veckor varje månad?