För en månad sen, den 23 oktober, var det 63 år sedan den ungerska revolutionen bröt ut. En revolt som ledde till att 6 000 människor dog och 200 000 människor flydde. Jag har träffat tre kvinnor som upplevde revolutionen och kom till Sverige. Av dem förstår jag att det är två ämnen som är känsligt att diskutera. Politik och händelserna 1956.
På ett café i Stockholm träffas en grupp väninnor som upplevde de 12 känslofyllda dagarna i Budapest 1956.
-Det var en frihetskänsla när revolten äntligen bröt ut. Alla kände det, säger Mari 80 år, med känsla i rösten. Vi längtade efter ett drägligare liv och frihet, under det kommunistiska styret var allt begränsat. Händelserna har skapat ärr som sitter djupt.
-Det var först i Sverige jag kunde pusta ut ordentligt. Här behövde man inte ljuga om sitt liv, och vilken bakgrund man hade. Något jag alltid fick göra i Ungern säger Ani 82 år, som flyttade till Sverige så sent som på 90-talet. Hon minns sin mammas reaktion när revolutionen bröt ut.
– Jag blev skickad till affären för att köpa 1 kg torkade bruna bönor så vi skulle ha mat hemma säger hon och ler. Erfarenheterna från andra världskriget hade satt sina spår.
Caféets dämpade belysning, de röda plyschsofforna och kvinnornas mjuka modersmål ger känslan av att vi lika gärna kunde befinna oss i 1950-talets Budapest. Kaffet doftar varmt från kopparna och det enda som tar oss tillbaka till Stockholm 2018 är radions skräniga musik som inte alls passar in i sammanhanget.
I 20 års tid har de träffats på samma veckodag och med samma agenda; Att få prata sitt hemspråk och umgås med likasinnade.
Mari flydde med sin familj från Ungern den 6 december 1956.
Det vita pärlhalsbandet runt halsen glänser i lampskenet när hon försiktigt berättar om sin familj. Maris pappa bestraffades, innan revolten, för sina regimfientliga åsikter och fick sitt personbevis indraget. Till följd av detta blev hennes mamma ensamförsörjare i en familj med tre barn. Mari berättar att det var farligt att ge sig ut på gatorna efter revoltens utbrott. Risken att bli beskjuten var stor, men ibland var det ju tvunget att ge sig ut ändå.
-Jag minns hur jag och mina systrar kastade tegelstenar mot en rysk pansarvagn vid ett tillfälle säger hon och drar på munnen. Vi vågade dock inte stanna kvar för att se deras reaktion.
Mari återvände på besök till Ungern först när de blivit fria från kommunismen, 1989.
Den 22 oktober, 1956, samlades 5000 studenter på Budapests tekniska universitet och enades om 16 punkter de ville utkräva från regimen. Då hade landet varit ockuperat av sovjetiska soldater sedan efterkrigstiden och det kommunistiska styret hade blivit allt stramare och drabbade ungrarna allt mer.
Studenterna krävde bland annat att de sovjetiska trupperna skulle lämna landet, fria val skulle få hållas, förenings-och yttrandefrihet införas och att alla politiska fångar skulle släppas. Dagen efter genomfördes, en till början, fredlig demonstration där nära 200 000 studenter och arbetare deltog. Säkerhetspolis gjorde motstånd och öppnade eld och revolten var ett faktum.
De ungerska soldaterna som kallats in för att lugna gick istället över på folkets sida och överallt plundrades vapenförråd. Gat-och tegelstenar bröts loss och kastades mot de ryska soldaterna och deras pansarvagnar. Upplopp förekom i hela Budapest. Stalinstatyn i stadsparken vältes och kommunistiska symboler på hustak och fasader förstördes. Revolutionen spreds på några dagar över hela landet med omfattande strejker och revolutionskommitéer.
Striderna pågick i 12 dagar men i slutet av oktober såg det ut som ungrarna vunnit då ryssarna plötsligt retirerade. Människorna återupptog sina liv med förnyad energi och landet blomstrade snabbt upp. Men bakslaget kom redan den 3 november då de sovjetiska trupperna återvände med förnyad styrka och totalförstörde Budapest med sina stridsvagnar. Många civila och frihetskämpar dog. Ute i landet började man fly över gränserna till Österrike och Jugoslavien och flyktingströmmen fortsatte långt in i december.
Magdalena 82 år, arbetade som elektrotekniker när revolten startade.
-Jag minns att jag tänkte “äntligen ska vi bli fria”! Och sedan hur förkrossande det var när vi förstod hur det skulle bli. Det burriga korta håret guppar när hon gestikulerar för att förstärka sina ord. Rösten är ivrig och hon berättar om hur hon och pojkvännen bestämde sig för att fly när de sovjetiska styrkorna återvände den 3 november.
-Jag orkade inte leva kvar där men det var svårt att lämna min mamma. Hon förstod dock att det var det bästa för mig, säger Magdalena. Magdalena och pojkvännen flydde över Österrikes gräns en stormig natt. De fick pulsa i djup snö men tog sig tillslut till uppsamlingsplatsen på Österrikisk mark och senare vidare till Sverige. Hon återvände till Ungern på besök fem år senare.
Till följd av revolten flydde drygt 200 000 ungrare och 8000 av dem kom till Sverige. Över 6000 rebeller och civila dog i striderna. Ungefär 700 ur de sovjetiska trupperna miste livet.
Mari, Ani och Magdalena heter egentligen något annat, de ville vara anonyma.
Foto: Creator:© Eric LESSING/ MAGNUM PHOTOS