Det är tio år sedan Simone Gynnemo blev diagnostiserad med bipolär sjukdom. Hon var då 52 år, men symptomen började redan när hon var 20. Då misstänkte hon aldrig att de sex veckor långa cyklerna kunde vara psykisk ohälsa, utan såg det som ett personlighetsdrag.
-Sjukdomen har inte gjort mig starkare utan mer medveten om hur stark jag är. Och när jag är så stark. Balans är väldigt viktigt och att jag är snäll mot mig själv, på rätt sätt säger Simone.
Många år bodde Simone med man och barn i USA. Under åren hemifrån eskalerade den psykiska ohälsan och även om livet på andra sidan Atlanten mest bestod av bekvämligheter kände Simone sig ensam. Hon var ofta själv med sin son då hennes man arbetade mycket, och ansträngningen i att skapa en ny tillvaro i ett nytt land tog på krafterna. Simone försökte döva smärtan inom sig med alkohol och blev mer än en gång inlagd för självmordsförsök. Hon började gå i terapi, men fortsatte självmedicinera.
-Det handlade mycket om att hålla masken och mörka. Livet var ju bra på utsidan, men när det mentala inte är helt så fungerar inte livet, menar hon.
Efter nära 10 år utomlands flyttade familjen tillbaka till Stockholm och Simone lämnade till sist sitt äktenskap. Hon slutade helt med alkohol och bestämde sig för att flytta till Gotland och börja om.
-Man kan inte förändra det som hänt, bara framtiden, säger hon.
På Gotland levde hon ut sin dröm att skapa ett friskvårdscenter, men kraschade tillslut efter en period på högvarv. Läkaren hon fick träffa konstaterade att hon led av en djup depression och hon blev ordinerad antidepressiv medicin. När hon inte blev bättre fick hon en remiss till psykiatrin och utredningen visade på bipolär sjukdom typ 1. Det är den allvarligare formen av sjukdomen med kraftiga manier och svåra depressioner. Under det maniska tillståndet riskerar du att hamna i psykos och under depressionerna är det vanligt med självskadebeteende eller självmord.
Att hitta en balans i livet, rent fysiskt och mentalt, var viktigt för Simone. När hon flyttade tillbaka till Stockholm hittade hon nya behandlingsformer som passade henne bättre.
Med henne till Stockholm flyttade Per. De träffades på Gotland och i honom hittade Simone sin själsfrände, och deras gemensamma gudstro binder dem samman.
-Per hjälper mig hålla igen på saker som annars skulle bränna ut mig. Han är en person som gör mig bättre, vill mig väl och visar det, säger hon och ler. I år har de varit gifta i sju år.
Idag lever Simone ett balanserat liv och uppnår det genom att ta föreskriven medicin, vitaminer och mineraler och att äta och sova vid regelbundna tider. Hon säger att det handlar mycket om att förstå vad man behöver, att skapa bra rutiner. Men även att få vara kreativ.
-Att hitta balansen tror jag handlar mycket om att få utlopp för kreativiteten. Jag tror att alla människor är kreativa. Att det är en del av att vara människa, säger hon.
Simone målar, skriver och stickar. För att få utlopp för sin utåtriktade sida är det i Riksförbundet Balans och som ordförande hon kommer till sin rätt. Där föreläser hon, håller i seminarier och får träffa folk.
-Men det handlar om att balansera upp dagarna, få tid för återhämtning när schemat är späckat flera dagar i följd. Då behövs en eller några dagars återhämtning där jag inte gör någonting alls. Bara tar det lugnt. Det är då jag hittar balans.
Föreningen Balans bildades i Stockholm 1997 av patienter med bipolär sjukdom, dystymi, depression, utmattningssyndrom och deras anhöriga. Riksförbundet har funnits sedan 2012 och deras arbete ligger i att stötta de 12 lokalföreningarna runt om i landet, engagera sig intressepolitiskt och samordna verksamheten.