Menu
Mariah Levicsek
  • Om Mariah
Mariah Levicsek

Några ord om en bild…

Posted on 10 december, 201810 december, 2018

Iakttagen

Hon var så trött på att alltid känna såhär. Som om hon hade kola i kroppen, seg och sliskig. Huvudet kändes som paketerat i plast, där varje andetag stannade i ett varmt fuktigt moln framför läpparna. Hon var alltid iakttagen, alltid på tå. Aldrig avslappnad. De kunde komma närsomhelst, de där som hon inte längre kunde minnas vilka de var. Men de skulle dyka upp. Igen. När hon äntligen vågade tro på att det var över kom bakslaget. Och i efterdyningarna kom svettningarna och skakningarna. Smärtan från leder som rörde sig under huden och känslan av att de bytte plats med varandra. Plågorna brukade få henne att bli liggande i flera dagar, kippandes efter luft. In och ut ur medvetande.

Allteftersom tiden gick blev kroppen starkare och inte längre lika blåslagen, men då tog rädslan över. Rädslan för när det skulle ske igen. För det gjorde det alltid. Hon levde i ett mönster av rädsla, en cirkel som återupprepade sig. Ofta önskade hon att kroppen skulle ge upp. Att lederna skulle vrida henne i sådana plågor att hon skulle försvinna in i ett behagligt mörker, bort från detta. Men det fick hon aldrig, det såg de till. De där. De som iakttog.

Lämna ett svar Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Arkiv

  • december 2021
  • december 2020
  • december 2019
  • september 2019
  • juni 2019
  • maj 2019
  • april 2019
  • mars 2019
  • februari 2019
  • januari 2019
  • december 2018
  • november 2018

Kategorier

  • Gjort
  • Reflekterat
  • Skrivet
  • Träffat
©2023 Mariah Levicsek | WordPress Theme by Superb WordPress Themes