Psykisk ohälsa

På P3 imorse berättar polisen att de lägger alltmer resurser på psykisk ohälsa. Polisen i region Öst, som består av Östergötlands, Jönköpings och Södermans län, uppger att antalet ärenden stigit med 25% sedan förra året. Vilket innebär ca 50 ärenden per dag på något sätt är kopplade till psykisk ohälsa.

Siffrorna är skrämmande men för mig inget överraskande. Psykisk ohälsa är den främsta anledningen till sjukskrivningar idag och samhället brottas med bland annat en växande hemlöshet och hemmasittare. Jag anser att det är ett utbrett problem att samhället strävar efter en effektivitet som många inte klarar av. Eller jag skulle hävda, ett samhälle ingen mår bra av i längden. Speciellt inte de med särskilda behov av ett lugnare tempo eller en anpassning av skola eller arbete. Att psykiatrin inte har möjlighet att möta behoven som finns då de brottas med egna problem i form av personalbrist och nedskärningar gör ju inte saken bättre, utan lämnar personer som söker hjälp utan vägledning.

Jag är glad att ändå fungera så bra som jag gör. För jag har en känslighet som visar sig i form av ångest och tårar när det blir för mycket och jag behöver vila. Det är då det dåliga samvetet visar sig, att jag borde orka mer, pressa mig hårdare, för att passa in. Jag har länge försökt anpassa mig efter samhällets normer och tempo men har med åren insett att det inte är jag som ska behöva anpassa mig utan jag behöver hitta en tillvaro som kan anpassas tillsammans med mig. Där jag kommer till min rätt och får vara som jag är. För det handlar inte om vilja. Det handlar om att orka.

För att komma tillrätta med detta samhällsproblem behöver det hända något nu.  Pengar behöver satsas på förberedande insatser och framförallt till psykiatrin. Och vi medborgare behöver vara öppna för att skapa ett inkluderande samhälle där olikheter ses som en styrka, inte en svaghet. Vi är olika och behöver olika. Att behandla alla lika är inte jämlikt, det är då som det blir fel.