Det brinner…

I skogarna, i Sri Lanka och i Paris.
Ett tiotal skogsbränder i Sverige under endast några dagar. Över 300 döda i bombattentaten i Sri Lanka på grund av en hämndaktion och ett 700 år gammalt kulturminne som försvann inom ett dygn. Liv och historia som inte går att få tillbaka.

Världen blir allt hetare. Människor och dess åsikter. Och vårt jordklot. Hat mot en flicka som försöker göra sin röst hörd. Att nu är det nog att ta sönder det som ska bli hennes generations miljöarv. Hat för att hon försöker genomföra en förändring och för att hon är annorlunda. Kanske behövs det brytas mot en och annan lag för att göra sin stämma hörd? För vem lyssnar på viskningar?

Häromdagen såg jag Uppdrag gransknings program om bristerna inom psykiatrin. ”Psykrevolten”. Där får vi bland annat träffa Sanne och hennes mamma som var med i höstens program ”Vem kan rädda Sanne?”. Ett program där vi fick följa med i den vårdkarusell Sanne utsattes för när ingen ville ta ansvar för hennes tillfrisknande från ätstörning och missbruk. Hon hamnade som så många andra med dubbla sjukdomar mellan stolarna, då beroendevård är kommunens ansvar och psykiatrin region eller landstingets. Vilket för mig är helt åt helvete då de flesta som är i ett missbruk samtidigt lider av psykisk ohälsa och behöver omfattande behandling och inte separerad vård.

Världens invånare brinner och jorden med oss. Och vår psykiska hälsa blir sämre.
Jag tror att vi brinner för att karusellen vi klivit på bara snurrar snabbare och vi inte vet hur vi ska kliva av.
Klimatet är i kris och klimatet mellan oss människor likaså och vi spyr eld över varandra i både ord och gärning.
Trygga monument försvinner och skapar ännu mer oro och andras handlingar triggar våra egna.
Karusellen snurrar på och kommer inte stanna förrän vi själva bestämmer att den ska det. Men frågan är om vi hinner. Innan vi och allt förvandlas till aska.

Bild från Pinterest