Veckan som gått

Anhörigriksdagen 2019 i Varberg. Den 21:a i sitt slag. I år fokus på barn & unga anhöriga.

Hon kämpar, full av skam och dåligt samvete. ”Jag kan inte resa bort, jag har ju henne att tänka på…Kanske om jag gjort mer, försökt hårdare…”

Lina Perssons föreställning ”Inte ens doften av fuktig asfalt skulle kunna få mig att känna något nu” är baserad på hennes liv som anhörig till en syster med bipolär sjukdom. Lina berättar i tidningen ”Vi anhöriga” från 2018 att det som driver henne är att skapa sig en skuldfri relation till sin syster. En relation som genom livet är kantad av skam och skuldkänslor. Att man inte gjort tillräckligt eller tryckt på för hårt när systern varit sjuk.

Enligt NKA (Nationellt kompetenscentrum anhöriga) är det närmare var femte person i vuxen ålder som vårdar, hjälper eller stödjer en närstående i Sverige. 2012 fastslog socialstyrelsen att det handlar om drygt 1,3 miljoner personer.

Utan anhöriga stannar Sverige. Det är anhörigas riksförbunds slogan och jag håller med. Jag själv har levt som anhörig och medberoende till följd av det. Vanmakten att inte kunna hjälpa den sjuke, att inte kunna göra personen frisk. Hur långt man kan gå för att den närstående ska må bättre till bekostnad av sig själv. För mig slutade det i en depression och sjukskrivning till följd av det. För att sedan behöva lägga om mitt liv helt.

Hur mycket ska samhället lägga på de anhöriga att fixa med, styra med, ta ansvar för?
Var finns vården för de anhöriga? Det är inte bara den närstående som behöver vård. Alla kommuner SKA enligt socialstyrelsen erbjuda stöd till anhöriga men det skiftar över landet vad man anser det vara. På många håll har dessutom tjänster som anhörigkonsulenter minskat de senaste åren. Trots dessa riktlinjer.

Enligt NKA ökar risken av ohälsa hos den som är anhörig. Ju mer omfattande omsorg, desto mer påverkas livskvalitén till det sämre. Närmare 100 000 anhöriga har behövt minska sin arbetstid eller sluta arbeta på grund av omsorgsgivande. I Socialstyrelsens studie var det 12 procent av kvinnorna, och 9 procent av männen som antingen gått ned i arbetstid eller tvingats lämna arbetet på grund av omsorg om närstående.