En vanlig dag. Jag är ute på lunchpromenad och försöker fånga lite ljus såhär under den mörkaste årstiden. På gatan möter jag andra som är ute i samma ärende, eller som hastar från punkt A till punkt B.
De jag möter är av olika härkomst. Vissa ljusa, andra mörkare. Gammal som ung.
Jag slås av att vi alla kämpar med samma sak. Att leva. Men jag, till skillnad från vissa jag möter, behöver inte slåss för rätten att FÅ leva.
Tänk dig att 1 av 3 invånare inte vill ha dig här. Folk du möter på stan. I hissen.
Att orka stå upp för dig själv när du bara försöker leva. Att en dag behöva lämna allt. Familj, vänner, tillhörigheter.
Ingen som inte varit igenom det kan förstå. Inte heller jag, men jag såg hur min pappa led. Led över att som ensamkommande flyktingbarn komma till ett nytt land, och inte veta om och när han skulle få se hemlandet igen.
Hur ont det måste gjort. Hur mycket han måste ha bitit ihop. Att då få möta ansikten som önskar honom tillbaka till Ungern och en garanterad fängelsedom. Eller tillochmed död. Att behöva kämpa mot det också, utöver det trauma han tvingats gå igenom som 19åring. Jag undrar vad det hatet hade gjort med honom då.
Tackolov såg Sverige annorlunda ut i mitten av 50talet. Ungrarna togs väl emot trots att det såklart var en och annan som rynkade på näsan även då. Pappa fick snabbt fortsatt ingenjörsutbildning och arbete och inom några år var han gift med min mamma och kunde starta sin nya familj.
För att han fick chansen. För att någon trodde på honom.
Och jag vet. Det är en annan tid nu. En annan ekonomi, andra förutsättningar och fler som kämpar för brödfödan.
Men jag tror att det är viktigt att vi ser varandra som gelikar. Vi är alla människor och kämpar för att leva. Vi har alla samma mål.
Jag är glad att jag ser ut som min pappas dotter. Att man kan ana sig till ett annat lands linjer i mitt ansikte. Jag vill att folk ska undra vad jag har för historia, eller tillochmed hata mig för att jag kan vara någon som kommer och försöker snylta på alla andra. Prata med mig då. För jag vill förstå vart hatet kommer ifrån.
För då kan jag berätta min sida av hat. Hatet som gjorde att min pappa tvingades bort från sin familj. Från sitt hemland Ungern.
Till Sverige.